Vårbröllop
Kåseri publicerat på kultursidan i Nya Wermlands Tidningen 11 maj 1995, här lagt som citat.
”Vårbröllop
Det rustas till bröllop i trädgården. Sex starka kavaljerer står långa, ståtliga, finklädda och virila i stram hållning. De står tysta, spända och musklernas fibrer är styva. De väntar.
Det är inget vanligt bröllop, det är ett årligt, vårlikt bröllop och bruden själv, är jag. Det finns en sjunde kavaljer i detta månggifte, men han är tragisk i sin platoniska kärlek. Han står ensam, utstött ett stycke ifrån de andra och han bär betraktarens roll i detta skådespel.
Detta kompenserar han på vintern, då han i ensam majestät kröner sin krona med tio domherrar. Därmed drar han till sig all uppmärksamhet genom hela vinterhalvåret och balansen är åter funnen.
Ja, ni undrar bestämt vilka dessa ynglingar är? Just det, björkarna i trädgården.
Lycklig och stark går jag ut med min bröllopsdräkt lyft av förtjusning. Jag hänger min doftande vita tvätt i björkarnas famn. Koltrasten spelar på naturens orgel och när kvällen sänkt sig blinkar hela rymdens stjärnförsamling bekräftande över duvblå afton.
Äktenskapet i trädgården är återigen ett faktum. Livet leker. Vårens evighet sjuder upp i sång och den varar så länge du själv tillåter.
Tiden är ett komplicerat begrepp i vår civilisation. Jag uppfattar den just nu som en symbios av rörelsernas mekanik och dina personliga sinnesupplevelser.
Äktenskapet i trädgården är evigt, men bröllopsceremonin är så stark, så enkel, så livsbejakande a den lyder under planeternas positioner.
Koltrastens drillar för mig tillbaka runt i Vårbrudens vals. Med utslagna armar och nacken kastad bakåt dansar jag runt, runt… De vita frack- skörtarna av lakanstyg viftar och slår kring mina ben och ansiktet strålar mot vårblå skyar.
Som ett vård – tecken slår alla björkarnas kronor snart ut i ett ljusgrönt flor och sommartiden står för dörren.
Låt mig stilla undra: ”Har du funnit kärleken i naturen?” Låt alla dina sinnen varsamt leda dig. Gå ut och sök den idag!
KARIN HANSDOTTER”
Kommentar
Under 35 år bodde vi på Hammarö, en ö söder om Karlstad, och i trädgården fanns en björkdunge där jag hängde vår tvätt. Signaturen under kåseriet bygger på mina två förnamn: Karin döpt, (K) och Hansdotter efter min fine far, som hette Hans.
Numera, sedan 16 år, stavar jag mitt namn med C då det smälter in bättre med mitt företagsnamn: Carin Coach.
Här är länken till första kåseriet i den här återblicksturnén, där jag dammar av gamla texter – för dig som gillar att läsa – lagom som vårsolen kikar fram!
1) Kvinnorna om våren: https://www.carincoach.se/kvinnorna-om-varen-nu-kommer-de-igen/
Ha nu en strååålande söndag, eller dag som du läser det här, och där du är!
Kom ihåg! Du gör mig glad med din feedback på texten ovan. Vad händer i dig när du läser?