Helgens härligheter…

Hej därute i lördagens kvällning! Tidigt i morse var jag ute och joggade med de riktiga “essen” – du vet de som kan och har många mil av erfarenhet i sina kroppar och ben. De som laddar för Göteborgsvarvet nu (halvmara).

Själv har jag ett Vårruslag – Team Carin Coach – som fyller minst en picknickfilt – där vi samlas efter 5 km i valfritt tempo. Det ska bli så kul! Vi har en sluten grupp på FB där vi börjar ladda upp oss mentalt nu inför 17 maj.

I morse därute i skogen när en av gentlemännen tog sällskap med mig (jag, som alltid är sist) passade jag på att berätta lite om varför jag ursprungligen tog upp joggandet. Jag vill som ett levande exempel visa vad det innebär att utmana sig själv, hur man kan nöja sig med små steg och vara tacksam för det. Eftersom jag inte kan berätta om mina kunders upplevelser, av hur det funkar med motivation, delmål, mål så tänkte jag: Okey, jag visar själv! Det här har jag tänkt pytsa ut i lite små portioner här i bloggen och hoppas att det ska vara av intresse att läsa?

I bloggen här har jag tidigare utlovat lite exempel och småprat om motivation, mål och delmål. Kanske ett och annat tips slinker med – trots att jag är coach, en sådan coach som inte kommer med tips och råd. I min coaching är det coacheen (den som får coaching) som själv har svaren på sina frågor. Här i bloggen (och i min frågespalt i nwt.se “Fråga Coachen”) är det en utmaning att få fram den vinkeln då det blir många ord och krångligt att beskriva i text. Nu, i skrivande stund, får jag ännu en ny idé att ta hand om… och det var precis vad jag sa till honom, därute i milspåret att …

Det rinner till så mycket idéer när jag joggar att jag behöver ha ett skrivblock till hands, eller prata in tankarna som röstmemon. Det här hänger ihop med hjärnan, blodtillförseln, rörelsen och allt det här vi redan vet en hel del om  – nyttan, det hälsosamma och ändå…ibland är motivationen för att ta sig iväg låg. Det kan vara egna sätt att hindra sig som till exempel:

  • Kommer jag att orka?
  • Hur långt ska vi springa?
  • Hittar jag?
  • Hann inte få i mig frukost?
  • Osv. osv.

Med mina mått mätt blev det ett långt pass idag och mot slutet så gick låren in i facket “rökta fårfiloer”, sega och stumma! När jag fick syn på årets första vitsippor och skulle böja mig ner så gick det långsamt att veckla ihop kroppen – ha ha!

Jag har lite problem med mina bilder i bloggarna så kolla in mitt Instagram, där finns ett foto på de ljuvliga blommorna som försvann i min nariga hand. Det är jättetrist att inte kunna lägga in foton, det saktar ner mitt bloggande – hoppas få ordning på det.

Och du, till sist!

Om du vill att jag ska blogga om det här så blir det DUBBELT så kul med lite interaktivitet och min motivation ökar. Jag testar här nu genom att ställa en fråga för att se om det kommer något svar:

  1. Vad tror du att jag tycker är långt?
  2. Hur många km är långt med “mina mått mätt”?
  3. Vi rör oss i det “relativa tänkandet” det som väckte min idé med mig själv som exempel.

/Carin Coach 

 

Veckan väntar på dig …

Hej i kvällningen! Känns det så att veckan väntar på dig?
Vi har tillryggalagt en kall påskhelg, och vi är de som varit i Sverige. Kall i relation till den försmak av vår som vi redan haft när det egentligen fortfarande var vinter. Men den som gillar något – här värme – vill gärna ha mer, en önskan, en väntan och förväntan väcks. Ett hopp om att det ska vara lika soligt och varmt som det ser ut – utanför fönstret. För ett tag sedan var det 16 + grader, sen sjönk det till under nollan.

Det leder oss in på ämnet föreställningar, hur vi föreställer oss saker och ting och därmed följer nästan automatiskt en förväntan. Hjärnan hjälper oss på traven, med förväntan, då en är designad för att göra av med så lite energi som möjligt – alltså tar vi kortaste vägen (oftast utan att vara medvetna om det). Den kortaste vägen är inte alltid den smartaste. Det beror på vad vi matar hjärnan med för bilder, förebilder, näring mm. Igår såg jag ett förskräckande tv-program om socker och sockerberoende – oj, oj, oj! Det är värt 18 000 bloggar i sig – bara det programmet!

På tal om föreställning som kommer här ett foto med associationer till Dagny! 

Dagny Carlsson (snart 105 år), kommer att förekomma här i bloggen – då hon är en av mina stora förebilder. Vi två har blivit goda vänner via vårt bloggande.

Dagny Carlsson & Carin Coach på Kungliga Operan i Stockholm 31 aug 2015. Foto: Frida Nilsson, Kungliga Operan. Vi såg verkligen en föreställning, ingen mindre än CARMEN. Här kan du läsa bloggen om det.

Vi kan överlista oss själva på flera olika sätt:

  1. Öka vår medvetenhet om hur vår inställning påverkar oss.
  2. Utmana oss själva och vår föreställning om en viss sak.
  3. Vi kan försöka att förhålla oss blanka inför vad vi kan, tror och vet.

Här och var i sociala medier har jag utlovat att skriva lite om fysisk träning, motivation, målbilder och mängder med blommor! I båda mina bloggar har jag tyvärr haft krångel med min bildhantering, vilket stoppat upp skrivandet. Nu kör jag på och söker bilder ur arkivet tills vidare.

  1. Lägg märke till vilken skillnad du upplever om du intalar dig själv att du ska klara av en sak – eller om du talar om för dig själv att du inte klarar av det.
  2. Vad händer med din känsla, med din motivation i respektive ytterläge? “Jag klarar av att nå mitt mål – Jag klarar inte av…”?
  3. Vad behöver du för att utmana dig själv?

Se det här som lite uppvärmning – troligen kommer jag att ladda på med exempel och försökskaninen lär då bli undertecknad. Sist var det underbara Dagny Carlsson, som kallade sig själv “försökskanin” – när vi filmade live på FB vid fikat hemma hos henne i Solna. Det var verkligen premiär och fikat var toppengott! Utmärkt kaffe i rosenkopparna och kardemummabullar från Valhallabageriet i Stockholm. Varje dag längtar jag efter Dagny och “skålar” med henne i min rosenkopp.

Ja, håll lite utkik i bloggen här så får du se vilken nytta du kan ha av den. /Carin Coach  #blogg100

Tyst minut på tåget kl 12:00

Sitter på tåget hem från Stockholm och blinkar mig fram för att se tangenterna. Det värker i hjärtat av sorg och medlidande med de som drabbats av det oförklarliga våldet vid attacken i Stockholms city i fredags.

Bokstäverna rullar fram på informationsskärmen: 11 grader i Hallsberg. Vilken temperatur är det i hjärtat, i ditt hjärta, i mitt – i världens alla hjärtan? De allra, allra flesta önskar samma sak: fred, frihet, vara nära sin käraste, familj och vänner och ändå… Hur är det möjligt att medvetet skapa död och skräck?

Vid stora katastrofer händer det alltid något med tiden. Vi minns vad vi gjorde, var vi var, med vilka – det är som om allting märkligt nog blir mer levande och närvarande, än i vanliga fall. Samma fenomen gäller blomsterhaven, gosedjuren och kärleksyttringarna. Hur kommer det sig att vi ska behöva utstå smärta för att förstå vad vi har att vara tacksamma över, varje dag? Varför ser vi inte varandra med kärlek och blomspråk? Vad är vi rädda för i vardagen?

“Märks det nå´t inne i sta´n?” frågade han när han släppt av mig vid T-banan. “Folk rör sig lite långsammare”. Och nu – nyss – tåget slog av på takten vid den tysta minuten. De elva graderna ute syntes grå utanför rutan där svenska flaggan kämpade ihop med EU´s blåa flagga, de stod stolta.rakt ut i den hårda vinden och tårarna rann, hjärtat värkte och känslan var surrealistisk – allting går vidare, fortsätter som vore det ett tåg.

Igår gick det från svart till rött… vidare till rosa, vitt, gult, grönt, orange i ett blomsterhav på Sergels Torg, nära platsen för katastrofen. Det är så många saker som går emot varandra i balansen på livets sköra tråd. Det här är ständigt en tanke som jag vänder och vrider på – hur kommer det sig?

Det känns som vi efter den här skräckupplevelsen kanske kommit ett steg närmre svaret – tillsammans har vi svaret.

/Carin Coach

#blogg100

Från grått till svart …

Häromdagen bloggade jag om våren, rörelse, Vårruset och lite vad jag tänkt skriva om här i bloggen under april och maj, vinklar som kan intressera dig som inte tänkt delta i Vårruset. Rubriken på det blogginlägget var: Från grått till grönt och syftade på det mirakulösa som sker i naturen om våren, år efter år här på vår breddgrad där vi har fyra årstider. Idag hade jag tänkt blogga om identitet i förhållande till en utmaning.

Dagens blogginlägg har istället fått rubriken från grått till svart och syftar på det terrordåd som igår skakade Stockholm city, hela Sverige och som väckt reaktioner över hela världen.

Här, där jag befinner mig utanför Stockholm, är det som om naturen håller andan. Det är märkligt stilla. När alla kontakter är tagna om att vi är säkra och mår ok så går tankarna till de värst drabbade och deras familjer. Radio och appar står på. Fick meddelande från andra sidan jorden med kloka ord om att sunt förnuft får leda i bearbetningen av katastrofen och att den inte blir obalanserade reaktioner om /…/”utlänningar och invandring, hoppas, hoppas”.

Aldrig har det varit viktigare att värna om öppet samhälle med demokrati, yttrandefrihet, åsiktsfrihet allas lika värde … Att hålla de som begår brott ansvariga för sina gärningar.

Lyssna på Kronprinsessan Victorias intervju där hon står på platsen där det hände. Hon sammanfattar vad jag tror att de flesta känner, sorgen, den passerade gränsen och ett Sverige som står enat: Tillsammans!

Penséer, stämmer till eftertanke

/Carin Coach 

#blogg100 #openstockholm

Från grått till grönt …

Hej därute i kvällen, på väg in i natten!

Miraklet är för mig lika stort varje år, kanske större med varje år. Hur kan det bara ske? Alla de gråa buskar som står och ruskar i skarven mellan vinter och vår: Poff! så är de gröna!

I mitt arbete som professionell coach är det naturligt att använda metaforer, bildspråk. Det är effektivt på många sätt då det förflyttar fokus från det som kan kännas omöjligt att uppnå, som kanske är marigt för stunden, eller så använder jag metaforer för att förklara en process.

Våren är en utmärkt metafor för att beskriva en utvecklingsprocess. Du som läser just nu är kanske en av dem som funderar på att ansluta dig till mitt Vårruslag 2017. Hoppas det! Om du vill ha praktisk information hur du kan göra för att hänga på, så klicka här!

Här i bloggen har jag utlovat text och tankar om Vårruset, och häng gärna kvar och läs även om du inte är en Vårrusare. Det kommer att handla om identitet, träning, tvekan, prestation, att vara bäst, att vara sämst … Vi får se hur mycket jag hinner med av allt som jag har lust att ta upp och blogga om.

Ps. Har dessvärre inte hunnit blogga som jag tänkt på sistone, men det kommer lite inlägg då och då – så håll utkik!

/Carin Coach 

#blogg100

Vårruset … vilken rörelse!

Hej där ute i våren och snart Sommartiden! I natt ställer vi fram både klockor och utemöbler. Wow! Spana in min blogg framöver, titta in på min Facebooksida, Carin Coach AB – där finns info om hur du kan hänga på mitt Vårruslag och få kalasbra pris för utrustning. Det finns en film på 1 minut med info. Här står jag med lite utrustning som exempel. Jag är Ambassadör för Vårruset sedan 6 eller 7 år och nu spritter det i benen, eller hur!? Hoppas du vill komma med och testa! Du kan välja helt själv: gå, jogga eller springa. Du ska veta att jag är van att vara sämst – och har massa kul att berätta om det! Hoppas vi ses i Karlstad. Onsdag den 17 maj kl 19:00 går loppet, vi ses i förväg kl 18:00. Läs mer här, hur du kan hänga på och vad mycket gott som väntar. Hoppas du tar chansen! #blogg100/Carin Coach 

Här står pojkarna på rad…

Helgen närmar sig, krukorna står uppradade som vore de gentlemän som kommer med våren och …

Det är något alldeles visst, med gentlemän som är artiga och fina mot sina kvinnor. Jag vet flera, jag vet många och här på fotot strilar marsljuset ner, vitt och grått mellan grenar och krukor i den där bleka brytningen som hör våren till.

Jag skulle gärna hylla alla de där männen, som plötsligt tog gestalt i krukorna tre, och komma med spännande exempel – men helgen knackar på och döm om min förvåning hur allt trassel med bildverktyg och bloggeri verkar vara som bortblåst. För några dagar sedan var det helt omöjligt att få upp ett foto.

#Blogg100 -blogga hundra dagar i rad – kom av sig, då det inte funkar med bilderna. Det blir bara för tråkigt, tar oändligt med tid – så nu får vi se…

Oavsett hur du har det, var du är, vem du är; han, hon eller hen – Jag önskar dig en härlig vårhelg!

/Carin Coach 

#blogg100

Strålande exempel i morse!

Hej därute! I morse var det ett strålande exempel på hur en metafor kan belysa en utveckling.

Kolla här!

Ett steg framåt och två tillbaka, åt sidan eller i alla fall något som stannar upp.

Jag hoppas att du har klickat på ordet här! Annars blir det ingen illustrerande bild idag. Tyvärr krånglar det så med bilderna i mitt bloggande och det som brukar gå som en dans funkar inte. Det är mycket möjligt att jag gör fel, har missat någon uppdatering eller vad det nu är. Tiden att sitta och mixtra finns inte – så en vacker dag blir det kanske tvärtyst här – pang bara. Vi får se. Jag är med i #blogg100 och det är ju så kul! Blogga hundra dar i rad.

Åter till metaforen och våren. För just våren är en klockren metafor (bildspråk) för att beskriva en utvecklingsprocess. Hur något sakta växer fram, förbereder sig. Ibland säger det pang, ibland vinglar det lite fram och tillbaka – som i morse när snön låg vit på backen (där vi bor) och allt vår-räfsande från igår eftermiddag var som en chimär.

Ha en skön måndagskväll och klicka här om du vill se bilden från i morse. Den och många fler hittar du på mitt Instagram.

/Carin Coach

#blogg100

 

 

 

 

Solen stiger och vi med den…

Solen går upp, säger vi och vad är det som händer egentligen? Ska man tro på vetenskapen så vrider sig jorden runt sin egen axel. När dagen gryr så är det vi som hamnar i solens belysning under X antal timmar, beroende på var på jorden vi befinner oss.

Jag deltar #blogg100 – blogga hundra dagar i rad – orka? Och i mina blogginlägg har jag tidigare sagt att jag ska droppa lite smakprov från positivt tänkande, mindset och annat smått och gott som du själv kan börja testa.

Med exemplet ovan syftar jag på hur vi ofta helt omedvetet “sitter fast” i våra omedvetna föreställningar. Föreställningar som ofta är inristade i språket, språkliga uttryck och mycket mer…

Vi tar lite i taget och av olika skäl så hamnar blogginläggen här och var. Det blir antingen i min NWT-blogg eller här. Nu ska jag återvända ut till solen, innan den “går ner” 🙂

/Carin Coach

#blogg100

 

Skip to toolbar